I grova drag handlar det om utveckling, man började med blockmonterade fördelare där tändningsinställningen varierade med varvtal och gaspådrag tack vare centrifugalvikter, fjädrar och en vakuumklocka kopplad till insuget.
De topplocksmonterade fördelarna innehåller ingen sån mekanik, tändningsinställning styrs av en dator istället. Antar att det även fanns blockmonterade "datorstyrda" fördelare utan mekanik de sista åren på 240, då den har motorn monterad så långt bak att det helt enkelt inte finns plats för fördelare bakom topplocket.

Fördel gammal mekanisk blockmonterad fördelare: Relativt simpel teknik, och med diverse vanliga verktyg och tålamod kan den modifieras efter önskemål.
Nackdel: Sämre noggranhet, grejer kan glappa, gå kärvt o.s.v. så den inte alltid beter sig likadant.

Fördel datorstyrt: Datorer kan styra allt med mycket högre precision.
Nackdel: Man kan inte göra nått åt tändningen, det som är inprogrammerat i databoxen (eller chippet i den) är vad man får stå ut med. Varvstoppet styrs ofta av tändningen så där har man ett problem, och trimmade motorer går bäst med annan tändningsinställning än en originalmotor...


Till folkrace verkar de flesta föredra så simpel teknik som möjligt, förgasare eller mekanisk insprutning (K-Jet) och en gammal hederlig blockmonterad fördelare som styr allt mekaniskt. Visst kan det finnas mer effekt att hämta med en bra elektronisk insprutning och tändning, men ju simplare bilen är byggd, desto mindre kan gå fel. Jag har ingen lust att stå i depån och försöka hitta en glappkontakt bland ett femtiotal kablar till elektroniken, om jag kan klara mig med ett system som snarare har fem kablar - det blir det betydligt enklare att hitta fel i och mycket mindre risk att det alls blir några fel.